Efter att ha vaknat på ett strålande humor och serverat mina fyra sambos med frukost på sängen hade alla ett stort leende på läpparna fredags morgon. Jag kände mig nöjd över dagens början och kände på mig att resterande också skulle bli toppen. Energin var på max och jag längtade till kvällens ”happening”. The Sounds var i stan och självklart hade vi biljetter till detta svenska rock-band.

 

Vi fick besök av vår finska vän Petteri och hans mex-flickvän (han vill nog inte erkänna att det är ett par ännu, men det är dem). Det blev något glas vin innan avfärd mot konserten. The Sounds skulle spela på en klubb som heter Salón Cabadonga inne i City. Efter att vi klämt in oss sex personer i en taxi, börjat känna av lite smärtor önskade vi oss självklart att vi snart skulle vara framme. Tyvärr (och självklart!) visste inte taxi-chauffören var denna Salón låg och en resa som skull tagit max 40 minuter tog nu 1 timma och 30 minuter. Inget att rekommendera med sex personer i bilen.

 

Nåväl. Väl framme vid insläppet till The Sounds uppmärksammade vi en enorm kö. Mexico överraskade med intresse för detta svenska band. När vi stod längst bak i kön kom Petteris mex-flickvän springande och drog tag i mig. Ibland är det bra att ha mexare med sig. Vi gick före hela kön och bara rakt in. Vakterna trodde vi skulle köpa biljetter, men icke. Vi hade redan biljetter så det vara bara att efter första vakten visa den andra vakten vår lilla papperslapp. Jag älskar Mexico!

 

The Sounds – En fantastisk bra spelning med grymt drag på golvet. Det bästa av allt var att jag såg, i princip allt. Mexarna har en tendens till att vara korta, detta innebär att trots att alla står och hoppar på golvet så ser jag scenen, Tror aldrig detta har hänt tidigare! Bandet promotade sin nya skiva som släpps här i dagarna, jag har redan en favorit-låt.

 

Eftersom det var ett svenskt band hade vi ögonen öppna för skandinaver på stället. Vi såg en blond tjej springa runt. Jag och Natalia tippade på Majas lillasyster (sångaren i bandet). Vi var tillslut tvungna att gå fram och fråga. Hon hette Mari och var från Finland. Hon hade kommit till Mexico.City med The Sounds crew. Ganska coolt ändå. Vi hängde med Mari resten av spelningen men tappade tyvärr bort henne mot slutet. Väldigt tyvärr måste jag säga eftersom hon frågade oss om vi ville med och festa med alla efteråt, inklusive bandet.

 

Mitt i folkmassan skymtade vi en Sverige-tröja. SVENSKAR!! Random svenskar i Mexico, har aldrig hänt förut (förutom en svensk konstnär vi träffade i mataffären för ett tag sedan). När konserten var slut ser vi Sverige-tröjan igen, på en mexikansk kille. Efter ett tag blir mexarna fler och det visar sig (konstigt nog) att dessa sex mexikanare, med Sverige-tröja på har alltså pluggat i Växjö. Alltihopa. Tyvärr hade de gått i Växjö innan vi hann börja, men hur liten är inte värden? Där var vi Växjö studenter och där var dem. Av Mexico Citys 25 miljoner invånare hittar vi f.d Växjö studenter. Tufft!

 

/Jess

I onsdags förra veckan gav jag och Natalia upp vår coolhet och blev istället super-coola. Vi gick på Backstreet Boys konsert i Mexico City. Vi lyckades få med oss två finska (minst lika coola) killar vid namn Aku-Jakko och Petteri. Med fjärilar i magen och efter en försenad buss sprang vi in på den gigantiska arenan i Mexico.C. Där kom dem. Flickfavoriterna, min gamla kärlek och självklart inledde de konserten med Backstreets back. Magiskt.

Något som inte hade slått mig tidigare under dagen var att medlemmarna i BSB blir äldre med åren. I mitt huvud såg de ut på samma sätt som förr. Men när vi googlade lite information innan vi begav oss in mot den stora händelsen läste vi deras åldrar..

 

…31,32….35!!! Herregud, mina gamla idoler är gamla. Detta konstaterades också under konserten då de berättade att bandet slog igenom för 18 år sedan. Trots deras något äldre ålder och trots deras nya låtar som jag, eller vi, inte kunde var konserten fantastiskt. Största delen av konserten bestod trots allt av 90-tals hitsen. Vi svävade på moln hem och jag tänker aldrig slänga biljetten.

 

 

---

 

Jag och Jens bestämde oss för att tillbringa helgen i Puerto Vallarta. Detta ställe brukar Britney Spears hänga på (därav rubriken). Tyvärr såg vi inte henne i helgen med jag är övertygad om att hon befann sig på någon av de stora lyx-båtarna till havs.

 

På fredagen när jag och Jens anlände till P.Vallarta tidigt på morgon fick vi vänta lite med att checka in på hotellet. Vi vandrade runt och åt frukost på någon liten restaurang. Min strandväska hade hunnit gå sönder på vägen till P.Vallarta så jag fick passa på att köpa mig en ny och slängde den gamla i en soptunna. Senare när vi checkat in på hotellet begav vi oss till stranden där vi njöt och solade. Efter ett tag kom en kvinna fram till oss och frågade om vi var gifta. Hon sa att hon och hennes man suttit och diskuterat detta, men efter vårt svar blev hon besviken då hon hade förlorat vadet. Hon sa att vi såg ut som de själva gjorde i 20-års åldern. Senare på dagen kom en tiggar-gumma med sitt lilla barnbarn (tror jag) fram. Barnbarnet hade fått en ny fin present, hon bar nämligen runt på min söndriga väska som alltså inte längre fanns kvar i soptunnan.

 

På lördagen åkte vi till en ”surfstrand” en timma bort. Stranden fanns i en stad som heter Sayulita. Jens fick surfat (utan att bli stucken av en stingrocka) medan jag solade och tog kort. Dock tappade jag bort Jens direkt bland vågorna då jag istället blev distraherad av en ridande mexikan. (Surfbilden är därför inte på Jens :) .) Det var ett jättemysigt ställe och jag tror vi åt den godaste lunchen på stranden (”ever”!!), någon slags pizza på nått tunt bröd. Tummen upp.

 

På söndagen var det upp i ottan igen och iväg till nästa strand, också en timma bortanför P.Vallarta. Denna strand låg i staden Punta Mita. Jätte mysigt litet ställe. Jens hade lyckats med att locka med mig dit i och med att alla kändisar brukade hänga där. Inget napp denna dag heller tyvärr. Punta Mita var en strand med ett perfekt läge för att börja surfa, dock blev jag så rädd för vågorna att Jens istället fick hålla i mig i vattnet. Jag tror jag var lite extra mesig när det gäller vågorna denna resa.

 

Igår var det min dag. Jag bestämde därför att vi skulle åka till en strand i Puerto Vallarta som heter Mismaloya. Det var en liten djungelliknande strand men underbar utsikt. Det var också där filmen ”The night of Iguana” spelades in 1964. Det bör tilläggas att det var denna film som satte Puerto Vallarta på kartan. Tyvärr har varken jag eller Jens sett filmen, men själva grejen att det hade vart kändisar på stranden räckte för att få mig tillfredsställd.

 

På kvällarna har vi besökt jätte mysiga restauranger och ätit väldigt gott. Eftersom vi åkte kollektivt varje dag unnade vi oss finare mat. Maten var imponerande god och varje restaurang vi besökte hade havsutsikt. Helt enkelt - En kanonresa i Puerto Vallarta!

Nästa händelse att se fram emot – The Sounds på Fredag i M.C. Kanonis!

 

 

Hasta luego/ Jessica.

 

Efter alla besök och blekfisar som gästat oss från Sverige är det nu paus i två veckor innan nästa lass kommer. Pappa och Birgitta har lämnat Mexico City, men jag tror dem gjorde det med ett nöjt leende. Jag coh Jens tillbringade några dagar med dem i stan och även hemma hos oss. Vi åt på flera fantastiska restauranger och skrattade. Den bästa restaurangen var nog ändå Haciendas egna restaurang, vilket innebär fyra studenterns matlagning. Vi, studenter, serverade mina padres en följande meny;

Förrätt; Grillade marshmallows i färgglad variant på exklusiva grillpinnar. Serverades med en lättdrucken kall, äkta mexikansk öl. Eller om det föredrogs kyld rosé.

Huvudrätt; En väl utvald amerikans köttbit tillagad över grill. Serverades med orange sötpotatis och sås alá pontus. Extra tillbehör: hemmagjord guacamole alá dotter Frendberg.

Efterrätt; En vågat val av tequila. Tilltugg Guacamole med perfekt saltade nachos.

Tack Pappa & Gittan för en jättetrevlig visit i Mexico City. Jag saknar er!

---

Jag och Jens har fattat ett beslut. Vi har valt att styra av våra planer på att åka över till USA's västkust och kommer istället att resa neråt i Mexico efter skolans slut. Eftersom vi flyger hem till Sverige från New York kommer vi också att spendera några nätter där. Eftersom vi hela resan budgeterat efter att åka över till USA ser nu saker och ting annorlunda ut. Vi har därför bokat en ny resa.

På torsdag går bussen mot Puerto Vallarta (Britneys Spears hak) där jag och Jens ska spendera fyra dagar och tre nätter. Eftersom det fortfarande är lågsäsong och amerikanarna inte har invarderat Mexico ännu innebär detta en till billig resa. Innan vi åker hem till Sverige ska vi alltså ha besökt Puerto Vallarta, Puerto Escondido, Cancun, Playa del Carmen och Tolum. Som planen ser ut nu!

Jag gillar att vara utbytesstudent.
Bilder kommer efter Puerto Vallarta!

Ciao.

Jens Halmstads hunk Lucas har vart på besök en vecka här i Mexico och känt av solen. Han anlände från en skidsemester i Canada och gjorde en Jessica – pressade i solen så mycket som det bara gick. Förra veckan hade vi vår ”second partial” i kursen Enterpise och business, vi fick tillbaka den idag och alla var PASS! Tiden går oförklarligt fort här, vilket jag är säker på att mamma hemma är mycket glad över, men lite fler besök och en partial till i varje kurs är terminen snart slut och Sverige väntar igen. Men först ska vi hinna med massa mer.

Vi har besökt Mexico.C’s Venedig – Xochimilco! Vi åkte gondol (typ i alla fall) åt mat, fick ett Mariachi-band att spela, som vi säger, Pantamera! för oss. Det var en lugn och härlig eftermiddag men lite rädda för Anacondor i vattnet. Vidare under helgen avverkade vi punkten ”Gå och se en Lucha libre show”. Lucha libre är en av Mexicos populäraste sporter (fast jag inte vill kalla det sport). Jag ska förklara vad detta innebär. Det är väldigt duktiga gymnaster som sätter upp en show i en boxningsring, där har de planerat slag, sparkar, obehagliga manövrar i förväg som ger ett sus genom publiken. Samtidigt som de utövar denna märkliga sport så bär det kosymer och masker. Maskerna ser självklart skrämmande ut och det vanligaste är att man inte ser ansiktena på de som är i ringen. För att denna föreställning skulle bli oförglömlig var vi alla självklart tvungna att köpa varsin mask som en souvenir. Masken på, humöret på topp = Lucha libre match hemma i vårt hus. Dagen efter ömmade kroppen ofantligt mycket, men magens träningsvärk var värre efter allt skratt. Inte minst åt våra foton.

 

I helgen har vi också slutfört vår bokning av Spring-Break 2011. Puerto Escondido, here we come! Jag och Jens ska stanna i hela tio dagar för att njuta, sola, bada. Och självklart surfa! (i alla fall Jens). Resterande av sällskapen infinner sig på plats i en vecka. Sällskapet innebär; Pontus, Natalia och Pontus kompis Bella. Välkommen Bella!

 

Jag och Natalia funderar också på att uppfylla en flick-dröm. En dröm som många flickor har haft. Nämligen... gå och se Backstreet Boys Live här i Mexico City. Hur coolt som helt (och billigt). Om detta sker lovar jag mig själv att köpa en såndär BSB-tröja! Pampigt.

 

Imorgon efter att jag pluggat från ottan ska jag och Jens bege oss in till City för att möta upp Mi padres. Pappa och Gittan är på besök och vi ska gå ut och äta på World Trade Center. Oj som jag längtat. Veckan fortsätter sedan med ”Second partial” i finans och sedan häng med familjen. Kan det bli bättre?

 

Nu ska jag räkna upp uppgift 26, som ingen har klarat ännu!

 

Just det: Vi har en vakt hund (grannarnas hund) som vi kallas Snoop-doog. Han gillar när vi grillar. Han gillade Lucas!

 

God natt

/Jessica

 

Jens lilla avdelning

Jäkligt kul att du stoppade förbi Lucas! Vi ses till sommaren och hoppas inte att tullen tar dig, pjäxor i Mexico är rätt skumt!

Jag och Lucas var för övrigt på Azteca-stadion och kollade lite fotboll, stadens lag Club America tog sin an brasilianska Fluminense i deras svar på Champions League. Arenan tar 105.000 men var kanske bara halvfull, häftigt hursomhelst. America vann för övrigt med 1-0!
Luhca Libre var rätt kul faktiskt, även om allt bara är en förbestämd show så gör de en hel del sjuka grejer, lavetterna ekade i arenan. Att det sedan var tjejfighter, dvärgar och tjockisar gjorde det hela mer underligt. För övrigt köpte Lucas den mest psykade masken av oss alla, en värre variant av Jokern i Batman, lås dörrarna i Sundsvall!
Tjejerna snackar om Backstreet Boys, kanske inte riktigt min och Pontes grej, vi siktar på Empire of the Sun och Iron Maiden istället.

 

PS. Imorgon är det stormatch, Go Gunners!
/Jens

Natt!