tangorabatt

Nu sitter vi här, i ett nystädat hus med väskorna packade. Vi väntar på att vår hyresvärd ska komma och inventera hennes sakker sedan är vi klara med Mexico City. Eller ja, i princip i alla fall! Under dagen ska vi kolla på Eurovision song contest hos Casa Finland. Tyvärr är det bara två av fyra möjliga finnar kvar. En sista mysig dag med vänner här i vår hemstad de senaste 5 månaderna.

Tack och hejdå Mexico City, nöjet har varit helt på vår sida! Hoppas vi ses snart igen.. eller i alla fall i framtiden!

Hej Sverige, men först Tulum, Isla mujeres och sist men inte minst, drömmarnas stad... NEW YORK!!!!

Hej då bloggen, i alla fall på ett tag. Kommer uppdatera en sista gång när jag satt mina fötter på svensk mark. Sen för det vara slut på dethär. Hej svejs!

http://www.youtube.com/watch?v=XcBTLpeCOUg

Först ett härligt - Jiihhhoo! Vi klarade finanskursen och jag tänker aldrig mer räkna i hela mitt liv. Nu väntar vår sista final exam i morgon men inget vi är speciellt oroliga för. Repetition från tidigare tentor och vår lärare tycker om oss. CHECK på den kursen.


Idag är det bara fyra dagar kvar här i Mexico city, tiden går fort när man har roligt. Väskan är packan, shoppinglisten inför New York är skriven och genomtänkt. Auktion av gamla kläder kommer att hållas på Torsdag då vi tar farväl av våra mex-vänner. Nu längtar jag hem till Uddevalla, till familj, vännner och hela tjocka släkten!


Den senaste veckan har vi fått en ny kompis. Han heter Hans och är lärare på vår skolan.
I början när vi kom hit hörde vi ett ryckte om att det fanns en svensk lärare på skolan, eftersom alla här blandar ihop Sverige med Schweiz visste vi inte riktigt om vi kunde lita på rycktet. Men till vår stora förvåning kom vår nya vän Hans och nästan skrämde oss lite, - Ursäkta att jag stör! Vi fick en chock, svenska!! Vi satt och pratade en bra stund och vi blev erbjudna att skriva en sidoartikel till en tidning som heter Svenskar i Världen. En bra merit då mycket "viktigt folk" läser denna tidning. Just nu sitter jag och filar på min del av artikeln!


Nåväl, efter Hans erbjudande till oss bestämde vi oss att skåla med Micheladas ihop. Så i måndags kväll åkte vi in till Hans och hans 8haha) kvarter och drack micheladas och åt mycket gott på en trevlig krog. Vi avslutade kvällen hemma hos Hans och hans fru med att smutta på tequila. Det var en kanonkväll av högsta slag. Synd att vi inte träffade Hans tidigare.

Just det, det roligaste är att Hans har arbetat på Linnéuniversitetet i början av vår utbildning. Världen är allt för liten! Vi lovade honom att hälsa till alla våra lärare när vi kom hem!

Igår kväll efter att Jens och Pontus förlorat en tennismatch mot "finnarna" åkte vi till en restaurang som heter Hooters och åt god mat och drack öl. Förmodligen sista kvällen vi gör något liknande här i Mexico city. Efter middagen spelade vi biljard och jag och Natalia rockade loss. Vi var faktiskt ganska duktiga!

I morgon väntar en lite trevlig tillställning hemma hos oss med närmaste vännerna härifrån Mexico. En kväll att säga hej då med andra ord. Snart äär vi hemma i Sverige igen! Tiden har gått så himla fort.. men nu längtar man!

Ses snart Sverige!

Snart slutar livet som utbytesstudent här i Mexico. Idag hade vi vår sista lektion i Enterprise & business, på onsdag sista lektionen i Finance och sedan väntar bara "The final exam", vilket faktiskt låter mer mäktigt än det är. Man skulle kunna se The final exam som ett tillfälle att samla ihop poäng som du missat. Det kanske är lite vågat att säga det innan.. men jag är 99.9% säker på att vi har klarat våra kurser i Mexico. Check på den!


Vi har efter mycket huvudgymnastik bokat oss ända hem till Sverige med ett nytt ankomstdatum. Eftersom vi slutar skolan redan nästa vecka under onsdagen har vi planerat följande;


Vi tror att Sverige längtar lika mycket efter oss som vi längtar efter Sverige och därför har vi förkortat vår resa med sisådär 10 dagar. Vi lämnar Mexico City den 15 maj och åker då vår sista resa i detta landet, nämligen ner mot Yucatan halvön. Där kommer vi besöka Tulum och Isla mujeres, dessa ställen sägs ha världens finaste stränder. Efter att vi solat och badat beger vi oss den 20 maj mot New York. Där kommer vi spendera 4 nätter och dagarna till så mycket shopping vi bara kan (det är i alla fall min och Natalias tanke). Sedan den 24 maj sätter vi oss på planet som ska ta oss hem till kära Sverige. Vi förväntas vara i Sverige runt 12,00 den 25 maj och JAG förväntas vara i Uddevalla cirka 17,00.
Kommer bli härligt med mycket kramar då Mamma och Sofia så snällt kommer och hämtar mig i Halmstad!


Trots fantastiska roliga månader här i Mexico med väldigt mycket intryck, härliga människor och väldigt annorlunda mat så känns det nu som om det är dags att åka hem igen.


Mexico har presterat över alla våra förväntningar och jag tror att Mexico även kommer att sakna oss. Utbytesstudenterna kallar oss den svenska maffian, "Ohh looke the Swedish maffia" har hörts från olika håll och kanter, tror till och med dem kommer sakna oss.


En uppdatering innan vi beger oss till Yucatan halvön kommer om hur the The finals gick och alla avsked vi kommer vara med om här innan vi lämnar. Och.. detta är viktgit.. vårat diplom som vi får den 4 maj från skolan!



Vi ses snart Sverige!
Jessica

I en tio dagars semester i Puerto Escondido finns förklaring till dålig uppdatering. Men nu ska ni få läsa om vårt senaste äventyr.

Efter våra två sista partials (tentor) begav vi oss snabbt hem för att hämta packning och mot flygplatsen. Inför denna semester-resan hade vi lyxat till det med att ta inrikesflyg, detta var faktiskt billigare än buss. Pontus vännina (haha) Isabella ”Bella” var på besök i Mexico och därför var vi en för mycket (egentligen) för att bara ta en taxi. Dock befinner vi oss som sagt i Mexico vilket innebär att allt är förhandlingsbart. Poängen med detta är bara att om polisen här i detta land har lite för lite att göra en dag gillar dem att jävlas lite. Så självklart började vår resa med -Stopp i lagens namn, av en i och för sig ganska skön konstapel. Landet Mexico går runt via korroption, vår taxi-chaffis började därför med att hälsa artig på konstaplen i ett handslag med en 50-lapp (pesos). De förde en lugn konversation och det blev inte mer dramatiskt än så!

 

Väl framme i Puerto Escondido möttes vi av en värme-chock. Här var det varmt! Svettdropparna blänkte i våra pannor, men det var bara att bita ihop eftersom vi återigen skulle transporteras en timma med taxi till vårt hostel. Vårt hostel ”Swiss oasis” ägades av ett härligt par från Schweiz som därför talade mycket bra engelska. De hade även världens sötaste hund, Luna, som betyder måne (vi kan lite spanska). Första kvällen spenderades vid poolen, kortspel och mycket citat som ”Detta är livet”.

 

Vid den stranden vi bodde var det väldigt stora vågar, en surfinstruktör på stället sa att – Om man inte är ett proffs kommer man svepas ut och iväg i dessa vågorna. Enligt Jens var denna vågen en av de mest kända i världen för surfare. Vattnet vid denna stranden var ändå kanske inte något för oss. Det fanns en skylt på stranden där du som strandgäst uppmanades att inte bada, om du funderade över att bada var du tvungen att prata med livräddarna etc, etc. Längst ner på skylten stod det något i stil med ”Think before you enter the water… your family is waiting for you”. En klump i magen och vi begav oss till en mer badvänlig strand. Playa Carizalillo var en strand som låg ungefär fem minuter från vårt hostel så efter att Jens, Pontus och Bella hyrt varsin surfbräda begav vi oss dit. Vågorna var väl sådär just denna dag, men inget jag var ledsen för. Jag kunde bada! När ”surfarna” var iväg och prova sig på surf i vågorna bada jag och Natalia. Helt plötsligt kom en bräda flytandes. Hmm..? Var är ägaren? På botten? Efter lite titta-sig-omkring tog vi beslag på brädan och låg och flöt ute i vattnet. Här träffade vi även Will from Williamsburg, som vi genast gjorde om till Willsburg. Han var alltså från New York och tipsade oss om saker vi måste göra när vi är dät, bland annat besöka honom och baren som han ägade. Vi ses Will!

 

Andra kvällen ville vi prova på Puerto Escondidos nattliv, och eftersom mojitos kostar 12,50 kr styck blev det några stycken. Vi satt i en bar och njöt. Vi bestämde oss för att gå vidare till en klubb som heter Butterfly, skulle tydligen vara bra. På vägen på Butterfly går vi förbi några mexare som spelar bongotrummor, gitarr och fler roliga instrument. I mitten står en tjej och dansar. Jag, Natalia och Bella hoppar in i mitten och börja dansa med. Kvällen slutade med att vi inte kom längre än så. Vi gick till stranden med detta musik-och-dans-glada gäng och satt och pratade natten lång. I gänget fanns bland annat en 68-årig herre vid namn Günter. Fråga mig inte hur han kom dit eller vad han gjorde där. Men han var rolig. Efter en sådan rolig kväll kommer alltid förstås konsekvenser. Nu pratar inte jag om dagen-efter-mående utan andra konsekvenser. Efter några mojito och allt fler öl säger man saker som man kanske ångrar…

 

…dagen efter runt klockan sex på kvällen knackar ägaren av hostlet på våran dörr och frågar om Bella är hemma. Det var hon. Ägaren sa att en kille vid namn Fausto väntade på henne. Fausto? Bella undrade vem detta var. Hon kikade ut genom fönster och drabbades snabbt av en flashback med djup ångest. Hon mindes något i stil med att han skulle visa henne en fin strand. Hon gick ner och för att var snäll tog hon på sig skorna och vandrade iväg, med Fausto. Vi andra på rummet skrattade så vi grät. Senare ringde Bella medan vi satt och åt vid en restaurang. Hon såg det som en knep att bli av med Fausto, men nej. Han följde med hela kvällen och förstod inte en enda hint av att vi gärna var utan honom. Tillslut lurade vi iväg honom och kvällen förstatte vid poolen med kortspel. Dagen efter igen satt vi på en annan resaturang med våra finska vänner och åt god grekisk mat. Vem tittar förbi? Fausto! Jag var tvungen att fråga hur han hittade oss, vilket han gärna berättade. Han hade ringt vårt hostel och frågat var vi var. Ägaren sa att vi hade lämnat vårt rum och inte visste mer än så. Därefter får alltså Fausto idén att ge sig iväg och leta, vilket gav resultat för honom. Till vår tur hade vi med oss en mexikans tjej i sällskapet som gjorde en vit liten lögn. På spanska berättar hon för Falsto att Bella är tillsammans med Pontus men det kanske inte märks eftersom ”svenskar” spelar kyliga mot varandra i ett stort sällskap. Alla vi andra var ovetande om den vita lögnen och helt plötsligt reser sig Fausto upp, tackar för sig och lämnar. Allt tappat hakan, vad hände där? Lämnade han självmant? Sedan får vi givetvis veta varför och alla är nöjda. Det roligast under kvällen var dock när Fausto skickade ett mail till Pontus via Facebook och bad om ursäkt för att han ”raggat” på hans flickvän. Kvällen vart väldigt lyckad.

 

I huvudsak har veckan bestått av mycket sol och bad och surfing för grabbarna, brända axlar, fötter och etc kroppsdelar. Häng i poolen och billig öl. Shopping och självklart prutning. Mycket god mat, speciellt en grekisk restaurang vi besökte. Häng med våra finska vänner plus deras (typ) respektive (haha). Mycket kortspel på stranden och varma nätter. Konstiga bett som kliar som hud som efter bränna ramlar av. Vi har med andra ord haft en kanon vecka. Något som också bör läggas till är att vi åkte ur på en båttur under kvällen och tittade på lysande plankton. Vi var inte så förväntansfulla eftersom vi inte visste vad vi skulle få se. Detta var faktiskt väldigt fint att se. När man rörde vattnet eller badade i det så lös det som små diamanter. Svårt att förklara men vattnet glittrade verkligen.

 

Under torsdagen var det dags för Pontus, Natalia och Bella att åka hem till Mexico D.F igen. Bella skulle flyga tillbaka till Sverige (som inte längre går att säga kalla Sverige) under fredagen. Jag och Jens hade dock inte flygbiljett hem förän på lördag. Vi hade planerat att åka till en stad som heter Mazunte, den ligger ungefär mitt emellan flygplatsen och Puerto Escondido. Anledningen till att vi kunde ta en tio-dagars lång semester var på grund av spring-break i Mexico. Men det var ju inte bara vi som hade spring-break utan alla i Mexico hade det. Detta betydde massa av mexikanare över våra tre sista dagar. Våra trevliga hostel-ägare sa till oss att det skulle vara väldigt svårt att hitta boende, i Puerto Escondido var verkligen allt fullt. Men eftersom detta Schweiz-par gillade oss hade de ett hus lite högre upp som de kunde hyra ut till de dem kände. Jag och Jens slutade alltså med att hyra ett stort hus för oss själva, och det viktigaste av allt… huset hade en helt fantastisk utsikt över hela Zicatela, den stranden med stora vågor.

 

Eftersom jag inte ville missa en enda soltimma när jag är på semester väckte jag självklart Jens i ottan. Upp med tuppen och till stranden. Vi hade dock otur denna dag. Det började med att alla bankomater var slut på pengar eftersom, som sagt, mexarna var där. Vi tog en taxi för att ta ut pengar, vi kom däremot inte så långt. Vår taxi körde in i en annan bil, krock! Men lugn, vi körde väldigt sakta och bilen framför fick en buckla och därför blev det ”Otra taxi!” Vi fick tag i en annan taxi och åkte direkt mot stranden. Jens hade låtit mig välja strand och självklart blev det ett misslyckande. Första stranden vi kom till var en strand inte ens taxi-chaffisen kände till. Vi åkte vidare. Nästa strand rekommenderade han inte. Tredje stranden var det massor utav barn på men vi ville ha frukost. Vi gick till en restaurang på stranden  beställde först in en apelsinjuice, titta sedan igenom menyn. Dem hade inte frukost. Bu, igen! Dagen slutade med att vi svepte apelsinjuicen, tog taxi den en annan strand där vi varit förut som var sådär, men vi visste att de hade frukost. :)

 

Sista dagen åkte vi till en strand nära flygplatsen som vårt hostel hade rekommenderat. Den var jättefin, den hade nog varit ännu finare om inte det hade varit spring-break och så mycket folk. Havet var jätte klart och nästan grönt. Nu har jag höga förväntningar på det karibiska havet, dit ska vi om tre veckor! Sedan är det redan dags för hemfärd till Sverige.

 

Hasta pronto!

Jessica



(Jens kamera förstördes tyvärr av en mindre tsunamivåg så alla hans bilder försvann. Här kommer istället lite lånade bilder från Bella och några från mig.)

Nu sticker vi till Puerto Escondido i nio dagar för lite spring-break!

För ovanlighetens skull så har det faktiskt inte hänt så väldigt mycket här i Mexico. Vi har tagit det lungan och bara varit hemma. Vi har haft väldiga problem med internet vilket har lätt till smärre frustrationer men idag fick vi ett nytt modem. Detta borde innebära succé!

Natalias boyfriend Robert är här tillsammans med hans kusin Marcus och friend Gustav. Grabbarna anlände i torsdags förra veckan och stannar till onsdag då de ska bege sig mot CanCun.

I veckan kommer det vara en hel del plugg då vi har en "tenta" på torsdag samt slutinlämning på ett projekt. Men eftersom landet kör på Copy-paste versionen utan källor borde det inte ta alldeles för lång tid.

Till det viktigaste:
Efter nästa veckas andra "tenta" beger vi oss till Puerto Escondido i hela tio dagar. Bad, sol och mycket mycket mer. Kommer bli underbart. Eftersom detta stället är väldigt populärt har vi hört flera utbytesstudenter som ska dit så det kommer utan tvekan bli en oförglömlig vecka med säkert många nya blogg-nyheter.

Jag känner mig lite tråkig som inte har så mycket att berätta men det har vart rätt skönt faktiskt att bara ta det lugnt. Det bästa är att nu funkar det äntligen att streama normalt igen från Svensk-tv. Vi håller oss uppdaterade!

Kram banan/ Jess.

Efter att ha vaknat på ett strålande humor och serverat mina fyra sambos med frukost på sängen hade alla ett stort leende på läpparna fredags morgon. Jag kände mig nöjd över dagens början och kände på mig att resterande också skulle bli toppen. Energin var på max och jag längtade till kvällens ”happening”. The Sounds var i stan och självklart hade vi biljetter till detta svenska rock-band.

 

Vi fick besök av vår finska vän Petteri och hans mex-flickvän (han vill nog inte erkänna att det är ett par ännu, men det är dem). Det blev något glas vin innan avfärd mot konserten. The Sounds skulle spela på en klubb som heter Salón Cabadonga inne i City. Efter att vi klämt in oss sex personer i en taxi, börjat känna av lite smärtor önskade vi oss självklart att vi snart skulle vara framme. Tyvärr (och självklart!) visste inte taxi-chauffören var denna Salón låg och en resa som skull tagit max 40 minuter tog nu 1 timma och 30 minuter. Inget att rekommendera med sex personer i bilen.

 

Nåväl. Väl framme vid insläppet till The Sounds uppmärksammade vi en enorm kö. Mexico överraskade med intresse för detta svenska band. När vi stod längst bak i kön kom Petteris mex-flickvän springande och drog tag i mig. Ibland är det bra att ha mexare med sig. Vi gick före hela kön och bara rakt in. Vakterna trodde vi skulle köpa biljetter, men icke. Vi hade redan biljetter så det vara bara att efter första vakten visa den andra vakten vår lilla papperslapp. Jag älskar Mexico!

 

The Sounds – En fantastisk bra spelning med grymt drag på golvet. Det bästa av allt var att jag såg, i princip allt. Mexarna har en tendens till att vara korta, detta innebär att trots att alla står och hoppar på golvet så ser jag scenen, Tror aldrig detta har hänt tidigare! Bandet promotade sin nya skiva som släpps här i dagarna, jag har redan en favorit-låt.

 

Eftersom det var ett svenskt band hade vi ögonen öppna för skandinaver på stället. Vi såg en blond tjej springa runt. Jag och Natalia tippade på Majas lillasyster (sångaren i bandet). Vi var tillslut tvungna att gå fram och fråga. Hon hette Mari och var från Finland. Hon hade kommit till Mexico.City med The Sounds crew. Ganska coolt ändå. Vi hängde med Mari resten av spelningen men tappade tyvärr bort henne mot slutet. Väldigt tyvärr måste jag säga eftersom hon frågade oss om vi ville med och festa med alla efteråt, inklusive bandet.

 

Mitt i folkmassan skymtade vi en Sverige-tröja. SVENSKAR!! Random svenskar i Mexico, har aldrig hänt förut (förutom en svensk konstnär vi träffade i mataffären för ett tag sedan). När konserten var slut ser vi Sverige-tröjan igen, på en mexikansk kille. Efter ett tag blir mexarna fler och det visar sig (konstigt nog) att dessa sex mexikanare, med Sverige-tröja på har alltså pluggat i Växjö. Alltihopa. Tyvärr hade de gått i Växjö innan vi hann börja, men hur liten är inte värden? Där var vi Växjö studenter och där var dem. Av Mexico Citys 25 miljoner invånare hittar vi f.d Växjö studenter. Tufft!

 

/Jess

I onsdags förra veckan gav jag och Natalia upp vår coolhet och blev istället super-coola. Vi gick på Backstreet Boys konsert i Mexico City. Vi lyckades få med oss två finska (minst lika coola) killar vid namn Aku-Jakko och Petteri. Med fjärilar i magen och efter en försenad buss sprang vi in på den gigantiska arenan i Mexico.C. Där kom dem. Flickfavoriterna, min gamla kärlek och självklart inledde de konserten med Backstreets back. Magiskt.

Något som inte hade slått mig tidigare under dagen var att medlemmarna i BSB blir äldre med åren. I mitt huvud såg de ut på samma sätt som förr. Men när vi googlade lite information innan vi begav oss in mot den stora händelsen läste vi deras åldrar..

 

…31,32….35!!! Herregud, mina gamla idoler är gamla. Detta konstaterades också under konserten då de berättade att bandet slog igenom för 18 år sedan. Trots deras något äldre ålder och trots deras nya låtar som jag, eller vi, inte kunde var konserten fantastiskt. Största delen av konserten bestod trots allt av 90-tals hitsen. Vi svävade på moln hem och jag tänker aldrig slänga biljetten.

 

 

---

 

Jag och Jens bestämde oss för att tillbringa helgen i Puerto Vallarta. Detta ställe brukar Britney Spears hänga på (därav rubriken). Tyvärr såg vi inte henne i helgen med jag är övertygad om att hon befann sig på någon av de stora lyx-båtarna till havs.

 

På fredagen när jag och Jens anlände till P.Vallarta tidigt på morgon fick vi vänta lite med att checka in på hotellet. Vi vandrade runt och åt frukost på någon liten restaurang. Min strandväska hade hunnit gå sönder på vägen till P.Vallarta så jag fick passa på att köpa mig en ny och slängde den gamla i en soptunna. Senare när vi checkat in på hotellet begav vi oss till stranden där vi njöt och solade. Efter ett tag kom en kvinna fram till oss och frågade om vi var gifta. Hon sa att hon och hennes man suttit och diskuterat detta, men efter vårt svar blev hon besviken då hon hade förlorat vadet. Hon sa att vi såg ut som de själva gjorde i 20-års åldern. Senare på dagen kom en tiggar-gumma med sitt lilla barnbarn (tror jag) fram. Barnbarnet hade fått en ny fin present, hon bar nämligen runt på min söndriga väska som alltså inte längre fanns kvar i soptunnan.

 

På lördagen åkte vi till en ”surfstrand” en timma bort. Stranden fanns i en stad som heter Sayulita. Jens fick surfat (utan att bli stucken av en stingrocka) medan jag solade och tog kort. Dock tappade jag bort Jens direkt bland vågorna då jag istället blev distraherad av en ridande mexikan. (Surfbilden är därför inte på Jens :) .) Det var ett jättemysigt ställe och jag tror vi åt den godaste lunchen på stranden (”ever”!!), någon slags pizza på nått tunt bröd. Tummen upp.

 

På söndagen var det upp i ottan igen och iväg till nästa strand, också en timma bortanför P.Vallarta. Denna strand låg i staden Punta Mita. Jätte mysigt litet ställe. Jens hade lyckats med att locka med mig dit i och med att alla kändisar brukade hänga där. Inget napp denna dag heller tyvärr. Punta Mita var en strand med ett perfekt läge för att börja surfa, dock blev jag så rädd för vågorna att Jens istället fick hålla i mig i vattnet. Jag tror jag var lite extra mesig när det gäller vågorna denna resa.

 

Igår var det min dag. Jag bestämde därför att vi skulle åka till en strand i Puerto Vallarta som heter Mismaloya. Det var en liten djungelliknande strand men underbar utsikt. Det var också där filmen ”The night of Iguana” spelades in 1964. Det bör tilläggas att det var denna film som satte Puerto Vallarta på kartan. Tyvärr har varken jag eller Jens sett filmen, men själva grejen att det hade vart kändisar på stranden räckte för att få mig tillfredsställd.

 

På kvällarna har vi besökt jätte mysiga restauranger och ätit väldigt gott. Eftersom vi åkte kollektivt varje dag unnade vi oss finare mat. Maten var imponerande god och varje restaurang vi besökte hade havsutsikt. Helt enkelt - En kanonresa i Puerto Vallarta!

Nästa händelse att se fram emot – The Sounds på Fredag i M.C. Kanonis!

 

 

Hasta luego/ Jessica.

 

Efter alla besök och blekfisar som gästat oss från Sverige är det nu paus i två veckor innan nästa lass kommer. Pappa och Birgitta har lämnat Mexico City, men jag tror dem gjorde det med ett nöjt leende. Jag coh Jens tillbringade några dagar med dem i stan och även hemma hos oss. Vi åt på flera fantastiska restauranger och skrattade. Den bästa restaurangen var nog ändå Haciendas egna restaurang, vilket innebär fyra studenterns matlagning. Vi, studenter, serverade mina padres en följande meny;

Förrätt; Grillade marshmallows i färgglad variant på exklusiva grillpinnar. Serverades med en lättdrucken kall, äkta mexikansk öl. Eller om det föredrogs kyld rosé.

Huvudrätt; En väl utvald amerikans köttbit tillagad över grill. Serverades med orange sötpotatis och sås alá pontus. Extra tillbehör: hemmagjord guacamole alá dotter Frendberg.

Efterrätt; En vågat val av tequila. Tilltugg Guacamole med perfekt saltade nachos.

Tack Pappa & Gittan för en jättetrevlig visit i Mexico City. Jag saknar er!

---

Jag och Jens har fattat ett beslut. Vi har valt att styra av våra planer på att åka över till USA's västkust och kommer istället att resa neråt i Mexico efter skolans slut. Eftersom vi flyger hem till Sverige från New York kommer vi också att spendera några nätter där. Eftersom vi hela resan budgeterat efter att åka över till USA ser nu saker och ting annorlunda ut. Vi har därför bokat en ny resa.

På torsdag går bussen mot Puerto Vallarta (Britneys Spears hak) där jag och Jens ska spendera fyra dagar och tre nätter. Eftersom det fortfarande är lågsäsong och amerikanarna inte har invarderat Mexico ännu innebär detta en till billig resa. Innan vi åker hem till Sverige ska vi alltså ha besökt Puerto Vallarta, Puerto Escondido, Cancun, Playa del Carmen och Tolum. Som planen ser ut nu!

Jag gillar att vara utbytesstudent.
Bilder kommer efter Puerto Vallarta!

Ciao.

Jens Halmstads hunk Lucas har vart på besök en vecka här i Mexico och känt av solen. Han anlände från en skidsemester i Canada och gjorde en Jessica – pressade i solen så mycket som det bara gick. Förra veckan hade vi vår ”second partial” i kursen Enterpise och business, vi fick tillbaka den idag och alla var PASS! Tiden går oförklarligt fort här, vilket jag är säker på att mamma hemma är mycket glad över, men lite fler besök och en partial till i varje kurs är terminen snart slut och Sverige väntar igen. Men först ska vi hinna med massa mer.

Vi har besökt Mexico.C’s Venedig – Xochimilco! Vi åkte gondol (typ i alla fall) åt mat, fick ett Mariachi-band att spela, som vi säger, Pantamera! för oss. Det var en lugn och härlig eftermiddag men lite rädda för Anacondor i vattnet. Vidare under helgen avverkade vi punkten ”Gå och se en Lucha libre show”. Lucha libre är en av Mexicos populäraste sporter (fast jag inte vill kalla det sport). Jag ska förklara vad detta innebär. Det är väldigt duktiga gymnaster som sätter upp en show i en boxningsring, där har de planerat slag, sparkar, obehagliga manövrar i förväg som ger ett sus genom publiken. Samtidigt som de utövar denna märkliga sport så bär det kosymer och masker. Maskerna ser självklart skrämmande ut och det vanligaste är att man inte ser ansiktena på de som är i ringen. För att denna föreställning skulle bli oförglömlig var vi alla självklart tvungna att köpa varsin mask som en souvenir. Masken på, humöret på topp = Lucha libre match hemma i vårt hus. Dagen efter ömmade kroppen ofantligt mycket, men magens träningsvärk var värre efter allt skratt. Inte minst åt våra foton.

 

I helgen har vi också slutfört vår bokning av Spring-Break 2011. Puerto Escondido, here we come! Jag och Jens ska stanna i hela tio dagar för att njuta, sola, bada. Och självklart surfa! (i alla fall Jens). Resterande av sällskapen infinner sig på plats i en vecka. Sällskapet innebär; Pontus, Natalia och Pontus kompis Bella. Välkommen Bella!

 

Jag och Natalia funderar också på att uppfylla en flick-dröm. En dröm som många flickor har haft. Nämligen... gå och se Backstreet Boys Live här i Mexico City. Hur coolt som helt (och billigt). Om detta sker lovar jag mig själv att köpa en såndär BSB-tröja! Pampigt.

 

Imorgon efter att jag pluggat från ottan ska jag och Jens bege oss in till City för att möta upp Mi padres. Pappa och Gittan är på besök och vi ska gå ut och äta på World Trade Center. Oj som jag längtat. Veckan fortsätter sedan med ”Second partial” i finans och sedan häng med familjen. Kan det bli bättre?

 

Nu ska jag räkna upp uppgift 26, som ingen har klarat ännu!

 

Just det: Vi har en vakt hund (grannarnas hund) som vi kallas Snoop-doog. Han gillar när vi grillar. Han gillade Lucas!

 

God natt

/Jessica

 

Jens lilla avdelning

Jäkligt kul att du stoppade förbi Lucas! Vi ses till sommaren och hoppas inte att tullen tar dig, pjäxor i Mexico är rätt skumt!

Jag och Lucas var för övrigt på Azteca-stadion och kollade lite fotboll, stadens lag Club America tog sin an brasilianska Fluminense i deras svar på Champions League. Arenan tar 105.000 men var kanske bara halvfull, häftigt hursomhelst. America vann för övrigt med 1-0!
Luhca Libre var rätt kul faktiskt, även om allt bara är en förbestämd show så gör de en hel del sjuka grejer, lavetterna ekade i arenan. Att det sedan var tjejfighter, dvärgar och tjockisar gjorde det hela mer underligt. För övrigt köpte Lucas den mest psykade masken av oss alla, en värre variant av Jokern i Batman, lås dörrarna i Sundsvall!
Tjejerna snackar om Backstreet Boys, kanske inte riktigt min och Pontes grej, vi siktar på Empire of the Sun och Iron Maiden istället.

 

PS. Imorgon är det stormatch, Go Gunners!
/Jens

Natt!

I fredags planerade vi en kväll på utestället Classico. Vi förväntande oss en massa utbytesstudenter och open bar. Vi hade tidigare på dagen köpt biljetter som inkluderade open bar, inträde och ja.. i stort sett allt du behövde för en lyckad kväll var denna biljetten. När vi väl skulle entra Classico visade det sig att vår biljetts funktion var inställd på grund av för litet angagemang. Efter mycket om och med gick vi i alla fall in, gratis, och hade ändå en väldigt trevlig kväll. Pengarna för biljetten ska vi få tillbaka på måndag. Vi hade väldigt kul på dansgolvet och efter att många mexare ville fotografera sig med Pontus och hans blonda hår kom snart ett tv-crew fram till oss med kameran i ansiktet. – Visa oss nu hur kul Svergie har! Så vi dansade och sjöng med till (sån tur var) en låt vi kände igen. Vi förväntar oss nu att vara Classicos ansikten utåt då det skulle bli någon slags promotionfilm på deras hemsida. Återkommer med länk. Så som Natalia förklarade det. Nu är vi local-celebrities!

 

Eftersom vår tv endast visar dubbade filmer eller spanska b-såpor tog jag och Natalia tummen ur och gick ner till Mexicos version av Hemmakväll – Blockbusters, för att hyra film. Äntligen lite engelsk film på tv:n (och inte från dataskärmen). Lördagskvällen blev alltså = filmmarathon.

 

I veckan väntas ”second partial” och besök från Jens Halmstads-Hunk Lucas. Här händer det alltid saker, fart och fläckt hela tiden.

 

ARIBBA!

/J.

Förra veckan var lugn och skön och jag har passat på att ge min hud lite mer färg. I torsdags gick vi ut på en klubb inne i stan som hade dresscode: Dress to impress. Fråga mig inte varför, jag tyckte alla där var klädda som alla mexikanare brukar vara klädda. Mindre bra! Vi var bjuda till våra finska vänner innan staden kallade. Vi hade en turnering i Beer-Pong. Jag var faktiskt ganska imponerad av mig själv i vissa kasst men dock vann vårt grannland. Finland – Sverige 2-1. Det bör tillläggas att finskarna har tränat vid ett flertal tillfällen då det är deras pingisbord. Vi svenskar gjorde debut.

Lördagskvällen var planerad med ett besök inne i staden för att lyssna på det svenska bandet Radio Dept. Dock är tydligen detta band ett av mexikanarnas favvisar och därmed; SOLDOUT!  Det var ett riktigt slag på näsan, jag som hade längtat efter att få skriva lite på svenska. Kvällen slutade istället med Danska kakor och en film i soffan som var något av den sämre varianten. Detta betyder i min värld = Sova.

 

Söndagsmorgonen vaknade jag väldigt pigg och utvilad, allt tack vare den dåliga filmen, jag hoppade på Jens tills han vaknade och sedan försökte jag även väcka Pontus. En sväng in till stan och kolla lite Zoo var min planering. Jag lyckades få med mig skysovarna och på Zoologico (som det här heter) såg vi allt från svanar till giraffer. Till och med isbjörnar, pingviner och sälar finns på Mexicos Zoo. Coolt. Efter vi tittat klart på alla djuren vandrade vi runt på Reforma, det fina stället i stan, vi hade dock väldigt trötta ben. Vi tog oss en glass och åkte hem! Dock hann vi med att vara lite kulturella och kolla in det moderna museet. Nu väntar vi på Natalias hemkommande från Acapulco där hon vart i helgen med hennes syster samt systers pojkvän. Hoppas de inte är brunare än mig, då jäklar.

 

Oooohhh.. där bör läggas till att vår nya mexikanska vän Ur säger att vi ser ut som supermodeller här i Mexico!

 

Buenos noches!

 

/Jessica

Sofia och martin anlände i Torsdags till Mexicos flygplats där jag och Jens med varsin 7-eleven macka i handen mötte upp dem.  Dem var inte så jätte roliga eftersom de i princip inte hade sovit på hela vägen och Sofia hon körde även på varianten ”jag äter inte på plan”. Jag och Jens fick ge dem lite mat och natta dem till sömns, och vi gick sedan iväg för att fira finskan Paulina som fyllde år, (Jens spöade skiten ur alla i pingis.) Eftersom de nyanlända somnade tidigt vaknade de också mitt i natten och var pigga. Upp i ottan (i alla fall klockan 9) var jag och gjorde frukost ute på framsidan i solen. På fredagskvällen åkte vi in till Mexico City för att äta en fin middag alla fyra. Vi vill därför alla fyra skicka ett stort Tack! till Farmor & Farfar som bjöd på denna fantastiska mat. Vi valde en resturang bara ur intet och lyckligtvis var den kanon. Vi hade till och med livemusik senare in på kvällen. Tack!

Det har vart jätte roligt att ha Sofia och Martin på besök, man har också fått sig en smak av det svenska godiset igen. Igår kväll blev det ett biobesök innan jag skickar iväg dem till att klara sig själva i detta stora land.

 

Alla hjärtans dag

Det är alltid intressant att vara i något annat land när det är någon speciell och internationell dag. Igår när vi skulle skynda oss till vår första lektion spelades det kärleksmusik överallt och det var massa olika stånd där det såldes hjärtan i alla dess former, balonger, blommor, godis.. ja allt man kan tänka sig att ge bort eller få en dag som denna. Under vår föreläsning knackades det på dörren ett antal gånger och det kom leveranser till några av tjejerna i klassen. Det kändes som om vi levde i en High-school film. Väldigt intressant upplevelse, varför kan inte Sverige bli lite mer som Mexico? Nog för att allting egentligen är ett marknadsföringsknep som resulterar i mera pengar, men ändå. Lite mysigt är det ändå när hela skolan plötsligt blir romantisk! Jag fick en Dr.Love nalle av Jens, komiskt nog hade jag haft väldigt ont i magen och självklart botade denna mitt magont. Kanon-present!

 

Hasta Luego!!!

/Jessica

Dag 1:

Efter en lång natt på bussen kom vi äntligen fram till Ixtapa. En lite mysig by med inte fullt så mycket turister. I alla fall inte just nu. Vi fick sådan tur var check in på hotellet direkt när vi kom på morgonen och gick sedan vidare direkt till restaurangen, frukost! Vid frukosten satt vi med utsikt över havet. Jag, rädd som jag är för vattnets varelser, skådar genast en fena utanför stranden. En fena blev fyra och direkt tänkte jag självklart ”HAJ!” (här tänker jag aldrig bada). Dock insåg vi att det var fyra ofarliga delfiner som simmade och lekte längst stranden på morgonen. Ett fint sätt att börja dagen på tills Natalia lade till att hajar också lever i flock.

 

Första dagen erbjöd en ganska molnig himmel killarna bestämde sig för att hyra surfbrädor och bege sig till en strand som heter Playa del Linda. Jag och Natalia däremot tillbringade dagen vid poolen och prova lite av baren läckerheter.

 

Efter killarnas surfäventyr på Playa del Linda blev de, av någon anledning, sugen på att se om de kunde hitta cocos-nötter i palmerna. När de vandrade in lite djupare i, enligt Jens, den så kallad djungeln såg det en skylt ”Shark-attack warning”. Pontus såg situationen som sådan; Det är större sannolikhet att vi får en cocos-nöt i huvudet än att bli uppäten av en haj.

 

Dag 2:

 

Då Playa del Linda inte erbjöd en strand som passade min och Natalias solande så bra bestämde vi att vi skulle åka till en annan strand, lite längre bort vid namn Troncones. Efter att vår nya kompis Paulinho till taxichaffis hade skjutsat oss la vi oss till rätta på stranden. Upptäckte en massa krabbor och sådana där läskiga vattenvarelser. Killarna började sin andra surfdag som slutade redan efter tjugo minuter. Trummvirrvel….

 

… Jens hoppade av brädan nära ett par stenar. Jag och Natalia försökte foto dem när det lekte ute i vattnet. Jag zoomade in Jens och ser att något inte riktigt stämde. Upp ur vattnet kom han och mycket riktigt, han haltade. Stingrocka är en slags plattfisk med en aggressiv tagg till rumpa. Jens fot hade väl irriterat denna fisk som sedan begav sig för att attackera. Blod, fantastisk smärta och innan vi förstod vad som hade hänt hade smärtan blivit värre. Till vår och framför allt Jens stora tur kom en Amerikan fram till oss, före detta något likt en läkare. Han hade själv vart utsatt för en liknande situation förr och dessutom kunde han spanska. Han är dagens hjälte. Han hjälpte oss till doktorn (som gjorde en minioperation av Jens fot och gav honom dropp och smärtstillande), han översatte allt för oss från spanska. Detta var förövrigt hand sista dag här i Mexico och efter att doktorn hade opererat klart Jens fot sprang han hem eftersom han flyg gick om två timmar. Vilken hjälte. Jens summerade dock händelsen med att; Det gick bättre för mig än vad det gjorde för Steve Irwin. CHECK!

 

Nu mår Jens bra igen. Han spelar minigolf med Pontus och håller förmodligen en öl i handen. Han haltar dock fortfarande like en farbror.

 

Dag 3:

 

Vi valde att spendera denna dagen på havet. Vi åkte på en fisketur med en farbror som var väldigt skillad när det kom till fiske. Vi begav oss ut på havet klockan nio på morgonen och när klockan var runt tio nappade en fisk, två fiskar, tre fiskar, fyra fiskar. I princip samtidigt allihopa. Vi fick upp alla och de såg verkligen ut som låtsas fiskar. De var silvriga och vi förstod inte riktigt vad för sort det var, men snart skulle vi få veta. Eftersom denna resa bjuder på ”Drama Queen’s” så blev jag offret idag. Illmående, CHECK! Det var faktiskt en liten båt som gungade väldigt mycket. Vi åkte till en liten vik där vi möttes upp av en resturang-snubbe han skulle tillaga våra fiskar som vi senare skulle få äta till lunch. Fisken var jättegod och vi tyckte nästan att den smakade som lövbiff konstigt nog. Vi frågade först nu vad det var för fisk och vi hade fångat en massa tonfiskar! Coolt. Tonfisk på burk i helformat.

 

Något som ska tilläggas till dagen är att vi också såg jätte (jätte) många Stingrockor ute på havet. Det hoppade som delfiner i princip och gjorde konster. Vet dock inte om Jens var så förtjust i showen.

 

Nåväl; Så länge magen är glad, är människan glad (-Gustav Svensson i SvenssonSvensson).

 

Dag 4:

 

Efter drama queen’s och lite molnigt väder första dagen valde vi denna dagen att bara hänga vid poolen. Vi ville steka oss riktigt bruna till hemfärden och gjorde detta med stek-olja. Vi låg hela dagen vid poolen och det var väldigt hett. När solen väl visade sig på en klarblå himmel i Ixtapa var det väldigt varmt. Och jag som hade vart lite ledsen över de tidigare dagarnas små moln önskade nu dem tillbaka.

 

Något som vart märkligt under ena natten i Ixtapa var att plötsligt en kväll försvann vår tv-kontroll spårlöst. Jag och Jens letade igenom vårt rum från golv till tak. Den var borta. Vi insåg faktum och lade oss för att sova. Jag vaknar lite senare under natten efter en dröm och märker att AC:n är påslagen. Jag och Jens har aldrig slagit på den under hela vistelsen då jag brukar bli förskyld av luften. Jag väcker Jens och skäller lite på honom som satt på den. Det var dock inte han. Jag försöker stänga av AC:n men kontrollen fungerar inte. Yrar till receptionen och får en ny. Somnar. Vaknar. Telefonen ringer men ingen är där. Väckning 04.30? Inser faktum; det spökar!

 

Lärdommar efter Ixtapa; Det finns delfiner i havet och Stingrockor. Använd badskor om du badar hos Stingrockorna.  Amerikaner dem e allt bra dem. Det finns spöken även i Mexico. Om du bara vill äta fisk är det ett billigt sätt att leva på.

 

 

Adiós amigos!

 

Idag har jag och Jens varit tillsammans i ett år. Trevligt att fira det i Mexico. Med tanke på att Mexico är väldigt billigt passade det utmärkt att ta in på närmaste hotell med jacuzzi, Junior suite! Kalasbra var det. Med en jacuzzi mitt i rummet, en flarra rött och några konstiga klubbor vi köpte hade vi en jätte mysig kväll igår. Vi valde att ta in på hotell dagen för "dagen med stort D" eftersom vi är lediga idag kunde vi sova ut och njuta till max. Ett år går fort när man har roligt som Jens sa.

I helgen som vart bjöd vi in våra finska vänner till en BBQ alá Sverige. Vi bjöd på grillspett (på vår nyinvesterade grill), stekt potatis och Pontus, numera populära, sås. Till efterrätt blev det Marshmallows över grillen. Kanonkväll och det är skönt att vi har samma humor som vårt grannland. Ibland kan det faktiskt vara svårt att skojja till det med andra utbytesstudenter.

Eftersom vi hade det så himla härligt i Acapulco och med tanke på att vi är lediga 5 dagar i streck över helgen har vi passat på att boka vår andra resa. På torsdag kväll sätter vi oss på en buss (tio timmar) till Ixtapa. Pojkarna vill surfa och jag vill självklart bättra på min bränna och kolla på när de leker i vattnet. Jag ska inte sticka under stolen med att jag vill impa på min syster, som landar i Mexico nästa torsdag, men en gyllenbrun färg.

Tiden går som sagt fort när man har roligt och vi har varit här i över en månad. På torsdag har vi vårt förta "partial" i skolan och vi spenderar numera kvällarna med kaffe och plugg.

Vi har det bra här i Mexico/ Jess.

Igår åkte jag och Jens med MexChange på en arrangerad utgångs-trip. På bussen fick jag reda på att vi skulle till en salsaklubb först där vi skulle få en timmas undervisning i Salsa. Vi kom dit och mycket riktigt fick vi undervisning i salsans grundsteg. Det var fantastisk kul och vi dansade i ett antal timmar. Det är väldigt fräckt att se de som är bra på salsa dansa, det ser verkligen ut som om att killen (som för) ska bryta armen på den lilla, nätta tjejen som går att vrida och vända åt alla håll och kanter.

Första lärdomen av Acupulco-resan fick vi påväg till busstationen (som heter bus terminal, taxi-chaffisarna har väldigt svårt att förstå station). Mexico city har många, många bilar och för att ta oss cirka 4 mil genom staden tillbringade vi 1 och en halv timma i taxi. Det tar sin lilla tid att ta sig fram i denna staden, dock åkte vi mitt på dagen. När vi igår skulle ta taxi tillbaka sent på kvällen tog samma resa 30 min.

Efter lite panik i taxin hann vi trots allt med bussen till Acapulco. Vi åkte, som jag tidigare nämnt, en "diamante" buss, denna bussen var värd de extra kronorna vi la, det var ren lyx. Vi fick alla en lite påse med smått och gott så vi inte skulle bli hungriga på bussen, vi såg även tre filmer och låg i princip i varsin säng. Kanon start på resan!

Väl framme i Acapulco och på hotellet, som låg precis vid stranden och nära alla barer, började vi njuta av att vi verkligen ÄR i Mexico. Det var fantastisk värme dynget runt och vattnet hade en perfekt temepratur. Något som fick mig att rysa till en och annan gång var alla dessa fladdermöss som flög mellan olika träd. Jätte läskiga. Mygg fanns det också gott om, det märkte i alla fall jag och Natalia, som nu mera kallas Natascha i vår familj.

Något som var helt underbart var att de flesta mexikanarna kunde engelska. För första gången sedan vi kom till Mexico kunde vi fråga vad det var för mat vi beställde in och till och med Pontus fick in god mat. Riktigt god mat! På fredagen mötte vi upp alla de andra utbytesstudenterna på deras hotell och tillbringade en stund i deras "open bar" för att sedan gå vidare till ett uteställe som var granne med vårt hotell. Egentligen så gick inte jag. Jag och Jens och två till utbytestudenter tog häst och vagn till krogen. Vi hade jättekul åt vår lilla resa och vagnen med så mycket ballonger det bara gick. Vi dansade och njöt i flera timmar. Men trots de sena timmarna var jag inte sen med att stiga upp klockan nio på morgonen för att ta vara på varje soltimma på stranden.

Vidare på lördags kvällen åkte vi för att titta på de berömda "cliff divers" som finns i Acapulco. Varje gång de dök som fåglar (eller fladdermöss) höll man andan och hoppades på att de skulle komma upp igen till vattenytan. De gick dock bra och alla överlevde deras dyk. Vi tillbringade den sena lördagskvällen på ett av Mexicos mest populära uteställen, Paladium. Det var väldigt coolt att se. Det var ett av de dyraste uteställena och utsikten var helt magisk. Med endast glasrutor som väggar såg man ut över hela Acapulcos nattliv. Detta uteställe låg lite högre upp i bergen och därav utsikten. Återigen lyx.

När vi på söndagen skulle åka hem var jag och Natalia en sväng vid poolen och badade fötterna. Efter de varma havet upplevdes poolen kall så senare tog vi vårt pick och pack och begav oss till stranden för att invänta att bussen skulle gå tillbaka hem igen vid fyra snåret. När vi väl skulle åka hem längtade man efter lyx-bussen som skulle ta oss tillbaka till Mexico city. Vi sov hela vägen, som små änglar. Väl hemma igen var det kallare och myggbätten började klia. Men vi bjuder på det, Acapulco var minst sagt en helt fantastisk helg med mycket skratt och härliga människor. Genast börjar man längta till nästa resa så man kan bättra på färgen man fick...
...vi fick ändå ganska mycket färg. Pontus han fick en massa RÖD färg han. Stieg Helmer bränna på han!

Överlag har vi lärt oss: Åk i tid genom Mexico city. Fyra mil = 1,5 timmar. Köp myggspray innan de biter dig. Fladdermöss är inte farliga men otroligt läskiga. Busstation = Bus terminal. Och solen är väldigt stark, fråga Pontus!

Maten kallar och idag står det på menyn: Vågad chansning av kött, smörstekta champinjoner i sås alá Pontus och småpotatis. Serveras med ett glas rött, tort, vin. Efterrätt, dounats!



Buenos norche!
/Jess.

Skolan har kommit igång på riktigt och vi får läxor varje vecka. Läxor har man inte haft på ett tag, men det är intressant och inte speciellt jobbigt eller svårt. Det är intressant att sitta på lektionerna när lärarna ber oss ha högläsning. Det var nog på högstadiet vi hade det sist i skolan, om det ens var då?

Som Jessica skrev så var vi inne i City över lördagen för att checka läget. Då tjejerna blev helt till sig av att det var rea tog jag och Ponte det vettiga beslutet att ta en runda för oss själva. Vi hittade en karta och började sen yra runt i stan, kollade in gamla kyrkor, olika museum och andra sevärdigheter, kulturellt och jäkligt vuxet! Vi var även inne i en stor park där vi blev utskrattade av ett femtiotal då en entertainer/clown gjorde narr av mig och Pontus, vi fattade i princip inget av skämten men det verkade underhållande.

På kvällen var vi ute på ett nytt ställe, Tiffanys, med lite random utbytesstudenter. Riktigt trevligt och Pontus har fortfarande inte fått bort de kvinnliga artisterna från näthinnan. Vi inbillar oss även att vår salsa är bra.

 

I fredags var vi på bio, The Tourist. Helt okej rulle men själva bion var riktigt häftig. Ingen SF Bio standard med småslitna säten och alltid en jätte eller påve framför dig. Här betalar du ca 60 kr och får sitta/ligga i en skinnfåtölj med benstöd som går att fälla. De hade även serveringspersonal där man kunde beställa vad som helst, från sushi till en grogg. Maxat kundvärde!

 

Annars flyter livet på här riktigt smooth. Skolan har dragit igång och för en gång skull är det lite småkul och intressant att gå till skolan igen. Kurserna känns bra och lärarna lika så.

 

Varför fastnar alltid våra lärare Mario och Ana i tullen när de reser tillsammans?.....De tar ju in Mario y Ana!

 

Jag och Pontus storsatsar på tennisen här. Kommande vecka börjar första passet med coach Reyes som ska göra underverk med oss. Pontus har köpt hårband så att alla kan säga att han liknar Björn Borg. Denna mentala boost har ju inte direkt funkat då jag raderat ut honom totalt i våra matcher, han börjar bli skyldig med ett antal bärs nu!

 

Har börjat planera en tripp till nästa helg och vi tänkte dra till Puerto Vallarta som ligger på västkusten. Sol, hav, paraplydrinkar och surf! Vi har även fått veta att det är ”Mexicos capital fot the gay-communty”. Intressant.

 

Hasta luego!
/Jens