tangorabatt

Efter en lång natt på bussen kom vi äntligen fram till Ixtapa. En lite mysig by med inte fullt så mycket turister. I alla fall inte just nu. Vi fick sådan tur var check in på hotellet direkt när vi kom på morgonen och gick sedan vidare direkt till restaurangen, frukost! Vid frukosten satt vi med utsikt över havet. Jag, rädd som jag är för vattnets varelser, skådar genast en fena utanför stranden. En fena blev fyra och direkt tänkte jag självklart ”HAJ!” (här tänker jag aldrig bada). Dock insåg vi att det var fyra ofarliga delfiner som simmade och lekte längst stranden på morgonen. Ett fint sätt att börja dagen på tills Natalia lade till att hajar också lever i flock.

Första dagen erbjöd en ganska molnig himmel killarna bestämde sig för att hyra surfbrädor och bege sig till en strand som heter Playa del Linda. Jag och Natalia däremot tillbringade dagen vid poolen och prova lite av baren läckerheter.

Efter killarnas surfäventyr på Playa del Linda blev de, av någon anledning, sugen på att se om de kunde hitta cocos-nötter i palmerna. När de vandrade in lite djupare i, enligt Jens, den så kallad djungeln såg det en skylt ”Shark-attack warning”. Pontus såg situationen som sådan; Det är större sannolikhet att vi får en cocos-nöt i huvudet än att bli uppäten av en haj.

Dag 2:

Då Playa del Linda inte erbjöd en strand som passade min och Natalias solande så bra bestämde vi att vi skulle åka till en annan strand, lite längre bort vid namn Troncones. Efter att vår nya kompis Paulinho till taxichaffis hade skjutsat oss la vi oss till rätta på stranden. Upptäckte en massa krabbor och sådana där läskiga vattenvarelser. Killarna började sin andra surfdag som slutade redan efter tjugo minuter. Trummvirrvel….

… Jens hoppade av brädan nära ett par stenar. Jag och Natalia försökte foto dem när det lekte ute i vattnet. Jag zoomade in Jens och ser att något inte riktigt stämde. Upp ur vattnet kom han och mycket riktigt, han haltade. Stingrocka är en slags plattfisk med en aggressiv tagg till rumpa. Jens fot hade väl irriterat denna fisk som sedan begav sig för att attackera. Blod, fantastisk smärta och innan vi förstod vad som hade hänt hade smärtan blivit värre. Till vår och framför allt Jens stora tur kom en Amerikan fram till oss, före detta något likt en läkare. Han hade själv vart utsatt för en liknande situation förr och dessutom kunde han spanska. Han är dagens hjälte. Han hjälpte oss till doktorn (som gjorde en minioperation av Jens fot och gav honom dropp och smärtstillande), han översatte allt för oss från spanska. Detta var förövrigt hand sista dag här i Mexico och efter att doktorn hade opererat klart Jens fot sprang han hem eftersom han flyg gick om två timmar. Vilken hjälte. Jens summerade dock händelsen med att; Det gick bättre för mig än vad det gjorde för Steve Irwin. CHECK!

Nu mår Jens bra igen. Han spelar minigolf med Pontus och håller förmodligen en öl i handen. Han haltar dock fortfarande like en farbror.

Dag 3:

Vi valde att spendera denna dagen på havet. Vi åkte på en fisketur med en farbror som var väldigt skillad när det kom till fiske. Vi begav oss ut på havet klockan nio på morgonen och när klockan var runt tio nappade en fisk, två fiskar, tre fiskar, fyra fiskar. I princip samtidigt allihopa. Vi fick upp alla och de såg verkligen ut som låtsas fiskar. De var silvriga och vi förstod inte riktigt vad för sort det var, men snart skulle vi få veta. Eftersom denna resa bjuder på ”Drama Queen’s” så blev jag offret idag. Illmående, CHECK! Det var faktiskt en liten båt som gungade väldigt mycket. Vi åkte till en liten vik där vi möttes upp av en resturang-snubbe han skulle tillaga våra fiskar som vi senare skulle få äta till lunch. Fisken var jättegod och vi tyckte nästan att den smakade som lövbiff konstigt nog. Vi frågade först nu vad det var för fisk och vi hade fångat en massa tonfiskar! Coolt. Tonfisk på burk i helformat.

Något som ska tilläggas till dagen är att vi också såg jätte (jätte) många Stingrockor ute på havet. Det hoppade som delfiner i princip och gjorde konster. Vet dock inte om Jens var så förtjust i showen.

Nåväl; Så länge magen är glad, är människan glad (-Gustav Svensson i SvenssonSvensson).

Dag 4:

Efter drama queen’s och lite molnigt väder första dagen valde vi denna dagen att bara hänga vid poolen. Vi ville steka oss riktigt bruna till hemfärden och gjorde detta med stek-olja. Vi låg hela dagen vid poolen och det var väldigt hett. När solen väl visade sig på en klarblå himmel i Ixtapa var det väldigt varmt. Och jag som hade vart lite ledsen över de tidigare dagarnas små moln önskade nu dem tillbaka.

Något som vart märkligt under ena natten i Ixtapa var att plötsligt en kväll försvann vår tv-kontroll spårlöst. Jag och Jens letade igenom vårt rum från golv till tak. Den var borta. Vi insåg faktum och lade oss för att sova. Jag vaknar lite senare under natten efter en dröm och märker att AC:n är påslagen. Jag och Jens har aldrig slagit på den under hela vistelsen då jag brukar bli förskyld av luften. Jag väcker Jens och skäller lite på honom som satt på den. Det var dock inte han. Jag försöker stänga av AC:n men kontrollen fungerar inte. Yrar till receptionen och får en ny. Somnar. Vaknar. Telefonen ringer men ingen är där. Väckning 04.30? Inser faktum; det spökar!

Lärdommar efter Ixtapa; Det finns delfiner i havet och Stingrockor. Använd badskor om du badar hos Stingrockorna.  Amerikaner dem e allt bra dem. Det finns spöken även i Mexico. Om du bara vill äta fisk är det ett billigt sätt att leva på.

Adiós amigos!