Spring-break alá Mechicko.
Efter våra två sista partials (tentor) begav vi oss snabbt hem för att hämta packning och mot flygplatsen. Inför denna semester-resan hade vi lyxat till det med att ta inrikesflyg, detta var faktiskt billigare än buss. Pontus vännina (haha) Isabella ”Bella” var på besök i Mexico och därför var vi en för mycket (egentligen) för att bara ta en taxi. Dock befinner vi oss som sagt i Mexico vilket innebär att allt är förhandlingsbart. Poängen med detta är bara att om polisen här i detta land har lite för lite att göra en dag gillar dem att jävlas lite. Så självklart började vår resa med -Stopp i lagens namn, av en i och för sig ganska skön konstapel. Landet Mexico går runt via korroption, vår taxi-chaffis började därför med att hälsa artig på konstaplen i ett handslag med en 50-lapp (pesos). De förde en lugn konversation och det blev inte mer dramatiskt än så!
Väl framme i Puerto Escondido möttes vi av en värme-chock. Här var det varmt! Svettdropparna blänkte i våra pannor, men det var bara att bita ihop eftersom vi återigen skulle transporteras en timma med taxi till vårt hostel. Vårt hostel ”Swiss oasis” ägades av ett härligt par från Schweiz som därför talade mycket bra engelska. De hade även världens sötaste hund, Luna, som betyder måne (vi kan lite spanska). Första kvällen spenderades vid poolen, kortspel och mycket citat som ”Detta är livet”.
Vid den stranden vi bodde var det väldigt stora vågar, en surfinstruktör på stället sa att – Om man inte är ett proffs kommer man svepas ut och iväg i dessa vågorna. Enligt Jens var denna vågen en av de mest kända i världen för surfare. Vattnet vid denna stranden var ändå kanske inte något för oss. Det fanns en skylt på stranden där du som strandgäst uppmanades att inte bada, om du funderade över att bada var du tvungen att prata med livräddarna etc, etc. Längst ner på skylten stod det något i stil med ”Think before you enter the water… your family is waiting for you”. En klump i magen och vi begav oss till en mer badvänlig strand. Playa Carizalillo var en strand som låg ungefär fem minuter från vårt hostel så efter att Jens, Pontus och Bella hyrt varsin surfbräda begav vi oss dit. Vågorna var väl sådär just denna dag, men inget jag var ledsen för. Jag kunde bada! När ”surfarna” var iväg och prova sig på surf i vågorna bada jag och Natalia. Helt plötsligt kom en bräda flytandes. Hmm..? Var är ägaren? På botten? Efter lite titta-sig-omkring tog vi beslag på brädan och låg och flöt ute i vattnet. Här träffade vi även Will from Williamsburg, som vi genast gjorde om till Willsburg. Han var alltså från New York och tipsade oss om saker vi måste göra när vi är dät, bland annat besöka honom och baren som han ägade. Vi ses Will!
Andra kvällen ville vi prova på Puerto Escondidos nattliv, och eftersom mojitos kostar 12,50 kr styck blev det några stycken. Vi satt i en bar och njöt. Vi bestämde oss för att gå vidare till en klubb som heter Butterfly, skulle tydligen vara bra. På vägen på Butterfly går vi förbi några mexare som spelar bongotrummor, gitarr och fler roliga instrument. I mitten står en tjej och dansar. Jag, Natalia och Bella hoppar in i mitten och börja dansa med. Kvällen slutade med att vi inte kom längre än så. Vi gick till stranden med detta musik-och-dans-glada gäng och satt och pratade natten lång. I gänget fanns bland annat en 68-årig herre vid namn Günter. Fråga mig inte hur han kom dit eller vad han gjorde där. Men han var rolig. Efter en sådan rolig kväll kommer alltid förstås konsekvenser. Nu pratar inte jag om dagen-efter-mående utan andra konsekvenser. Efter några mojito och allt fler öl säger man saker som man kanske ångrar…
…dagen efter runt klockan sex på kvällen knackar ägaren av hostlet på våran dörr och frågar om Bella är hemma. Det var hon. Ägaren sa att en kille vid namn Fausto väntade på henne. Fausto? Bella undrade vem detta var. Hon kikade ut genom fönster och drabbades snabbt av en flashback med djup ångest. Hon mindes något i stil med att han skulle visa henne en fin strand. Hon gick ner och för att var snäll tog hon på sig skorna och vandrade iväg, med Fausto. Vi andra på rummet skrattade så vi grät. Senare ringde Bella medan vi satt och åt vid en restaurang. Hon såg det som en knep att bli av med Fausto, men nej. Han följde med hela kvällen och förstod inte en enda hint av att vi gärna var utan honom. Tillslut lurade vi iväg honom och kvällen förstatte vid poolen med kortspel. Dagen efter igen satt vi på en annan resaturang med våra finska vänner och åt god grekisk mat. Vem tittar förbi? Fausto! Jag var tvungen att fråga hur han hittade oss, vilket han gärna berättade. Han hade ringt vårt hostel och frågat var vi var. Ägaren sa att vi hade lämnat vårt rum och inte visste mer än så. Därefter får alltså Fausto idén att ge sig iväg och leta, vilket gav resultat för honom. Till vår tur hade vi med oss en mexikans tjej i sällskapet som gjorde en vit liten lögn. På spanska berättar hon för Falsto att Bella är tillsammans med Pontus men det kanske inte märks eftersom ”svenskar” spelar kyliga mot varandra i ett stort sällskap. Alla vi andra var ovetande om den vita lögnen och helt plötsligt reser sig Fausto upp, tackar för sig och lämnar. Allt tappat hakan, vad hände där? Lämnade han självmant? Sedan får vi givetvis veta varför och alla är nöjda. Det roligast under kvällen var dock när Fausto skickade ett mail till Pontus via Facebook och bad om ursäkt för att han ”raggat” på hans flickvän. Kvällen vart väldigt lyckad.
I huvudsak har veckan bestått av mycket sol och bad och surfing för grabbarna, brända axlar, fötter och etc kroppsdelar. Häng i poolen och billig öl. Shopping och självklart prutning. Mycket god mat, speciellt en grekisk restaurang vi besökte. Häng med våra finska vänner plus deras (typ) respektive (haha). Mycket kortspel på stranden och varma nätter. Konstiga bett som kliar som hud som efter bränna ramlar av. Vi har med andra ord haft en kanon vecka. Något som också bör läggas till är att vi åkte ur på en båttur under kvällen och tittade på lysande plankton. Vi var inte så förväntansfulla eftersom vi inte visste vad vi skulle få se. Detta var faktiskt väldigt fint att se. När man rörde vattnet eller badade i det så lös det som små diamanter. Svårt att förklara men vattnet glittrade verkligen.
Under torsdagen var det dags för Pontus, Natalia och Bella att åka hem till Mexico D.F igen. Bella skulle flyga tillbaka till Sverige (som inte längre går att säga kalla Sverige) under fredagen. Jag och Jens hade dock inte flygbiljett hem förän på lördag. Vi hade planerat att åka till en stad som heter Mazunte, den ligger ungefär mitt emellan flygplatsen och Puerto Escondido. Anledningen till att vi kunde ta en tio-dagars lång semester var på grund av spring-break i Mexico. Men det var ju inte bara vi som hade spring-break utan alla i Mexico hade det. Detta betydde massa av mexikanare över våra tre sista dagar. Våra trevliga hostel-ägare sa till oss att det skulle vara väldigt svårt att hitta boende, i Puerto Escondido var verkligen allt fullt. Men eftersom detta Schweiz-par gillade oss hade de ett hus lite högre upp som de kunde hyra ut till de dem kände. Jag och Jens slutade alltså med att hyra ett stort hus för oss själva, och det viktigaste av allt… huset hade en helt fantastisk utsikt över hela Zicatela, den stranden med stora vågor.
Eftersom jag inte ville missa en enda soltimma när jag är på semester väckte jag självklart Jens i ottan. Upp med tuppen och till stranden. Vi hade dock otur denna dag. Det började med att alla bankomater var slut på pengar eftersom, som sagt, mexarna var där. Vi tog en taxi för att ta ut pengar, vi kom däremot inte så långt. Vår taxi körde in i en annan bil, krock! Men lugn, vi körde väldigt sakta och bilen framför fick en buckla och därför blev det ”Otra taxi!” Vi fick tag i en annan taxi och åkte direkt mot stranden. Jens hade låtit mig välja strand och självklart blev det ett misslyckande. Första stranden vi kom till var en strand inte ens taxi-chaffisen kände till. Vi åkte vidare. Nästa strand rekommenderade han inte. Tredje stranden var det massor utav barn på men vi ville ha frukost. Vi gick till en restaurang på stranden beställde först in en apelsinjuice, titta sedan igenom menyn. Dem hade inte frukost. Bu, igen! Dagen slutade med att vi svepte apelsinjuicen, tog taxi den en annan strand där vi varit förut som var sådär, men vi visste att de hade frukost. :)
Sista dagen åkte vi till en strand nära flygplatsen som vårt hostel hade rekommenderat. Den var jättefin, den hade nog varit ännu finare om inte det hade varit spring-break och så mycket folk. Havet var jätte klart och nästan grönt. Nu har jag höga förväntningar på det karibiska havet, dit ska vi om tre veckor! Sedan är det redan dags för hemfärd till Sverige.
Hasta pronto!
Jessica(Jens kamera förstördes tyvärr av en mindre tsunamivåg så alla hans bilder försvann. Här kommer istället lite lånade bilder från Bella och några från mig.)
Tack för informationen, tråkigt med Jens kamera.
